1 freaking MONTH!
Yes its true, I have been here for one month now! Awesome!
Tiden går ju så snabbt att det är galet! Har varit här en hel månad nu. Känns som jag har varit här längre men samtidigt mycket kortare. Konstigt.
Man känner sig hemma men samtidigt inte, allt är fortförande nytt. Man går fortförande i sin lilla bubbla men den börjar bli tunnare.
Än så länge har jag inte hunnit med så mycket äventyr men det kommer, tro mig jag har planer! Hih, busiga planer!
Så igår fick jag världens bästa samtal på min mobil. MORMOR! Blev så glad att höra hennes röst! Då fick man lite hemlängtan. Saknar alla där hemma men de känns inte så långt borta, kanske har med internet och göra, who knows!?
Snart är det i alla fall helg, då blir det nog en trip till SF! Hoppas jag får min kamera innan det bara, skulle inte ha något imot att ta lite kort i SF eftersom vi ska turista lite mer.
Ne nu ska jag dusha och äta lunch.
Ha det topp!
Kram
Sandra
Au pair livet är inte lätt.
Jag har läst många bloggar under de senaste året, 95% är au pair bloggar. Många bloggar som jag har läst här nu åkt hem, bloggarna dvs inte bloggen. Det känns tråkigt men jag förstår dem ändå, vissa hade tyvär inget val.
Det är verkligen inte lätt att vara au pair. Många tror att de ska vara som att åka på ett års semseter, vilket det verkligen inte är! Detta är ett jobb. Vilket gör det hela svårare.
Sätt er själva i situationen. Du vill flytta utomlands ett år och au pair låter bra. Man får möjligheten att se mycket uppleva en ny kultur, samtidigt som man inte behöver hitta någonstans att bo, eller oroa dig speciellt mycket för hur du ska få allt att gå runt ekonomiskt. Du får ett boend, du får mat och du får fickpengar varje vecka på det. Det kan ju inte bli bättre!
Men sätt dig nu in i situationen att du ska lämmna allt du känner till, du ska lämna din trygga bubbla där hemma och ge dig iväg, själv! Du ska bo i en familj du inte känner. Du har max haft mailkontakt och pratat på skype eller telefon lite då och då. Du tror att du känner dem, men det gör du inte. Det du har att gå på är din magkänsla.
Du ska nu bo med den här familjen och du ska känna dig som en i familjen, men samtidigt så ska du jobba för dem. Alltså så måste du hitta en balans mellan att vara en i familjen, och en anställd. Det är inte det lättaste.
Samtidigt så måste du lära känna föräldrarna och barnen, vilket kommer leda till att du kanske ser saker som du önskar att du hade vetat om innan. Allt de sa när ni pratade innan du kom, stämmer kanske inte. De utelämnade saker osv. Du känner att de har ljugit för dig. Du känner dig besviken.
Eller så kan det vara så att det bara inte funkar mellan dig och en av föräldrarna, eller båda. Du kanske tycker de behandlar dig nervärderande, eller de behandlar inte barnen bra, det kan vara så enkelt att de inte bara klickar.
Barnen kanske verkar hur ursöta som helst på skype och hur föräldrarna beskrev dem. Men när du kommer dit så är de djävulens barn dem själva, de lyssnar inte på dig, de skriker fula ord åt dig, i vissa fall kanske de slår dig. Eller så kanske de bara inte klickar.
Du ska bo i en familj i ett år, du kommer hitta saker som du inte tycker om. Vissa är stora så du vet att du inte kan stanna, du väljer rematch eller åka hem. Andra saker är mindre, du kan hantera dem för de bra med familjen väger upp.
Och sen har du en kultur chock på detta.
Men nu ska vi komma till något annat som vi alla kommer att uppleva mer eller mindre. Hemlängtan!
Du är själv i början har du inga vänner, eller ytterst få, du har ingen att prata med. Alla är där hemma, din mammas kram kan inte få dig att känna dig bättre, för hon är för långt borta. Din pappas skämt kan inte få dig att le genom tårarna för han är för långt borta. Du kan inte ringa din bästa kompis för att gråta för hon är ligger och sover och du kan bara ringa från skype. Du är ensam.
Du känner dig ensam, och du har en kultur chock på det.
Au pair livet är ensamt, du kan ha många vänner men det är svårt att hitta så djupa vänskaper som du har hemma. Du bor i en familj som vill hjälpa dig och vill att du ska må bra (förhoppningsvis) men det är inte din familj!
Du kommer känna dig ensam.
-----------
Men nu till de positiva.
Du har förhoppningsvis turen att hamna i en bra familj förr eller senare. Där du känner dig trygg och omtyckt, de bryr sig om dig. Barnen älskar dig och ger dig många kramar och älskar när du busar med dem.
Du träffar många nya vänner och kanske kan få några för livet.
Du får uppleva en helt ny värld, du får resa och se mycket.
Du får en kultur chock men när den har laggt sig, så är du lycklig och stormtrivs.
Du har fortförande svårt att hitta balansen mellan att vara familjemedlem och anställd men det finns någon form av en balans.
Du tycker att redan efter en månad så har du alldeles för kort tid kvar i landet, och undrar hur du ska hinna med allt.
Du vet att du snart är hemma igen och det är lika bra och njuta av livet här medans du har chansen.
-------
Det jag vill säga med det här är: Det är inte lätt att vara au pair. Vissa kommer att glida mer eller mindre på ett bannanskal. Medans andra kommer att åka i en hällsikes bergodalbana med långa nerförsbackar och bara hoppas på att den tar slut snart eller att en lång uppförsbacke kan komma.
Men det finns ett ljus i slutet av tunnen, för vissa är det ljuset att åka hem för andra är det efter en tids kämpande.
Jag trivs här, jag har hade det jobbigt första veckoran, jag kände mig ensam och hade min kultur chock på det. Jag ville kasta in handuken. Men höll tag i den ett tag till. Vilket jag är glad för. Nu är det ljust hos mig jag åker i en uppförsbacke. Jag tog mig själv i kragen och försökte hitta vänner komma ut så mycket som möjligt. Hämta energi, och en morgon så vaknade jag och allt var bra, jag kände mig lycklig.
Det jag vill säga till er är, hang in there! Glöm inte att din magkänsla som du hade i Sverige följde med dig hit, så använd dem. Om den säger åk hem, åk hem. Om den säger rematch, gå in i rematch. Om den säger vänta lite, vänta lite.
Du känner dig själv bättre än vad du tror. Du vet vad du behöver, glöm INTE det!
Du är och endast du bestämmer över ditt liv. Du ska vara lycklig, glöm inte det!
Kram
Sandra
Bild från Tess, när vi hängde igår. :D
Jag bor faktiskt i USA!
Jag har nog inte fattat det än. Att jag faktiskt bor här, det är ju galet! Det går så sjukt snabbt att anpassa sig.
Jag har verkligen svårt att förstå det. Jag trode det skulle vara jobbigt att anpassa sig, och då är jag ändå väldigt anpassningsbar. Men det har gått förvånandsvärt lätt. Det knäppaste är att jag inte har haft speciellt mycket hemmlängtan heller. Jag hade det under de dagaran då jag hade det kämpigt. Men det har aldrigt varit så att jag vill packa och åka hem. Självklart så saknar man sin familj och sina vänner. Men än så länge är det inte så intensivt. För jag menar när man pratar med dem, så har inte alls mycket hänt. Det känns inte som om man missar något.
Det är konstigt att jag bor här, och inte hemma. Undra om man någonsin kommer att förstå det, tror inte det. Komiskt, eller vad!?
I dag så sov jag in sen hämtade jag upp Tess vid bart. Vi åkte och åt lunch på ett hamburgeställe som har vunnit massa priser för sina hamburgare. De var goda men inge specielt med dem, kanske kan ha något att göra med att jag valde bort hälften av alla tillbehör... Efter det åkte vi till stranden och gick där lite (för kallt för att bada eller sola) och efter det gick vi runt och kollade i affärer. Vi köpte cola och lite Ben and Jerys (de borde göra en laktosfri glass)! Så åkte vi hem till mig och åt det, kollade på några avsnitt av Lie to me och bara hängde. Efter det var det dags att släppa av henne på bart igen. Det var riktigt trevligt. Det känns så skönt att jag har börjat få massa kompisar att hänga med. I början så var jag lite ensam, men nu har jag folk jag kan hänga med! Känns skönt, att man av någon anledning blev en social person. Haha.
Ne nu ska jag skriva lite brev och lite i min dagbok. Jag har en dagbok med som jag ska skriva ner allt i! Bland annat så skriver jag en lista i den med saker jag finner konstigt, som jag kommer dela med er i slutet av året när jag gör hälften av allt det själv! Haha.
Kram
Sandra
En dag i San Francisco
Har spenderat hela dagen i SF med Tess, vi hade det riktigt trevligt. Vi började med att spendera dagen med en sen lunch/tidig middag på cheescake factory. Smaskigt! Men eftersom det var lite mycket mat så tog vi med oss cheescaken till Aloman square där vi tog lite bilder och åt den extremt smuchiga men goda cheescacken. Sen vandrade vi vidare träffa en holländare påvägen snackade lite med han.
Sen blev det shopping och hela min lön försvann (men får den på måndag så det är lungt). Blev ett åar bruna converse, ett par mjukisbyxor lite scarfar från forever21 lite smink en tröja från Old navy och lite mer saker. Är mycket nöjd med mina inköp.
Vi hade det i alla fall awesome! Så vi ska träffas imorgon och göra upp lite planer för vad vi vill hitta på det här året! Wieee! :D
Lite bilder:
Our heart is in San Francisco
Alomon Square
Den extremt goda men smuchiga cheescaken
Kram
Sandra
Ledig!
Så det är långhelg här i USA. Så jag jobbade väldigt kort idag typ till ett. Sen åkte hela familjen och campade och jag är kvar här hemma. Jag ska försöka ta att bli frisk från denna förskylning. Men jag ska i alla fall ta mig en tur imorgon till SF med Tess. Men då ska jag vara påklädd. Jag säger det: åk aldrig till SF utan en scarf! Då får du en underbar förskylning!
Jag har det i alla fall mysigt har för mig själv. Lite tråkigt är det dock att inte ha någon att prata med. Men jag har roat mig själv med att kolla på film äta Ben and Jerys (smart när man är laktosintollerant) och så lite Sun chips! Så det blir några dagars ledighet här. Fokusen är på att bli frisk. Men även att träffa lite folk om kroppen tillåter det.
Nu är det snooze dags!
Kram
Sandra
Stolt Au pair
Idag blev jag riktigt stolt, när lilla S cycklade för sig själv. Vi övade lite igår och idag satte hon det! Hon behöver bara lite hjälp i starten och hon måste lära sig att inte använda fötterna som broms! Haha.
Man blir så glad när de gör något stort själv! Hon var hur överlycklig som helst över att hon faktiskt kan cyckla själv utan stödhjul! Det ända som var lite sorligt var att hennes föräldrar inte var med. Det är ju en sådan stor grej i barnens liv. Jag minns första gången jag cycklade utan stödhjul, jag minns vart jag var att min mamma var med och vilken cyckel jag hade! Det är något som man skulle vilja vara med om som föräldre. Så synd att de inte var här!
Men de fick sig en bild på sin stora tjej! Och de var sååå stolta över henne!
Dagen har varit bra förövrigt! Med undantag att jag fick punka på bilen! Och då pratar jag regält hål i däcket! Så ringde min värdmamma som ringde min värdpappa "det är vad hon gör när det är sådanna problem" Haha. I alla fall så kom det en snubbe som skulle hjälpa mig att byta men efter som det inte fanns någon luft i reservdäcket heller så kunde han inte göra det! Snacka om inkompitent tjänst, vilket min värdpappa sa med! Och snubben hade mage att kräva dricks med!
Annars har allt varit bra, beställde en systemkamera från Amazon med massa extra grejer! Blev en dyr historia men de är billigare här. Fick kamera huset med två linnser och massa övrigt tillbehör för ca 500 kr mer än vad kamera huset och EN linns kostar i Sverige!
Det är väll allt som har hänt. Eller har tackat nej till LA och kommer nog inte åka att campa heller med tanke på att jag har dragit på mig en UNDERBAR förskylning! Usch!
Snoriga kramar
Sandra
Dagens fråga: Spontan trip till LA vs Camping?
Så denna dag flög förbi. De L och M började skolan idag, S börjar inte fören på fredag. Så jag och S tog bart till Berkley för att fixa mitt social security number. Hörde nämligen att det gick snabbt där och mycket riktigt, in ut på mindre en 15 min. Jag får det om 5-10 dagar!
Sen åkte vi hem åt lunch, hämta L och M, gjorde lite läxo,r läste lite och spelade lite spel. Sen kom mina värdföräldrar hem, vi åkte och åt lite sushi sen var det dags att träffa tjejerna på starbucks.
Jag blev då erbjuden att bila med dem till LA denna helg, eftersom det är Labor day på måndag så är det långhelg! Men jag här även blivit erbjuden att följa med min värdfamilj att kampa. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Kampa med familjen är ett bra sätt att conecta lite mer, och jag gillar faktiskt att kampa! Men LA med en grupp trevliga tjejer och en sådan lätt och billig chans, kanske inte kommer igen. Kluvad!
Vad ska jag ta, LA eller Kampa?
Kram
Sandra
Tuttut, videoblogg
Varning för en extremt lång videoblogg med prat om ingenting och irretationer på trafiken!
Kram
Sandra
En amerikans bio upplevelse.
Så idag hade jag min första amerikanska bio upplevelse. Vilket var sig ganska likt den svenska.
Det såg verkligen ut som en bio man ser på film, med de där bokstäverna som säger vilka filmer som går och med de små båsen som man köper sina biljeter i. När vi kom in fick vi våra biljetter rivna sen gick vi upp. Jag köpte en LITEN popcorn och en LITEN läsk, och detta i american size motsvara ungefär en mellan läsk och en mellan popcorn. Värt! Filmen vi såg var Columbina (något sånt) en förvånadsvärd bra film. Lite action med skratt. Som sagt förvårnadsvärt bra.
Stolarna var sjukt sköna man kunde luta bakåt och de hade en läskhållare (vilket inte finns på vår lilla bio hemma).
Så nu ligger jag i min säng och spelar sims på facebook (sjukt beroende) och så bloggar jag förstås.
Imorgon blir det en tur till Berkley sen SFC sen blir det antagligen en sleepover i Berkley. Weee.
Det är lite skönt att komma ut ur huset och träffa lite folk! :D
Kram
Sandra
Saknar studentlivet!
Så nu börjar det för studenterna i Nyköping studentfester och annat galet! Då insera jag att jag faktiskt saknar mitt sista år på gymnasiet. Allt var så klockrent! Alla fester alla vänner allt annat galet och roligt, det är helt sjukt att det åren var slut innan jag hann knäppa mina fingrar.
Självklart är det spännande det här med men man gluttar ju alltid tillbaka till det man redan vet var sååå sjukt roligt!
Att gå till skolan varje dag var kanske inte toppen förutom att träffa sina vänner. Man inser inte hur lätt man hade det förän nu. Man kom gjorde det man skulle, behövde inte tänka så mycket förutom för de där matte uppgifterna.
Livet var bara lätt och roligt lite så som man önskar att livet alltid var.
Men jag slår vad om att när det här året är slut så kommer jag antagligen säga samma sak om året i USA.
Det börjar hända saker här, jag känner mig inte så ensam längre. De andra au pairerna i mitt område är så shyssta och drar med mig på saker. Så ikväll blir det bio och imorgon en tur in till SFC med Ilka för att träffa Helen! Äntligen är hon tillbaka från semestern med hennes värdfamilj! Så då blir det shoping! Det ska vara skinande sol hela helgen, eller vänta det har alltid varit skinande sol här! Haha. Ända nackdelen är att jag misstänker att det är något pollen liknande som har slagit ut. För min näsa vill inte sluta rinna. Min värdpappa har samma problem! Gahhh haha, usch för pollen!
Ne nu ska jag göra några ärenden sen ska jag åka och hämta 2 av 3 värdbarn på camp.
Kram
Sandra
En bra dag.
Så efter ha haft några botten dagar så har den här dagen varit riktigt bra!
Jag vet inte varför men allt har kännts sjukt bra idag! Jag körde inte vilse, jag hade kul med barnen. Det var nästintill inget tjaffs. Kanske de vet att jag inte går att driva med. Jag fick en lång skön tupplur på förmiddagen. Allt gick bra! :)
Det har varit två dagar sedan jag körde vilse sist, wop wop!
Vi hade en trevlig middag hela familjen. Och det bades en bordsbön, vilket jag aldrig har varit med om förut! Så jag såg nog ut som et frågetecken haha!
Och imorgon är det fredag, helg! Så det blir ev bio och på lördag så är det cluster meting och en trip till SFC :D
Hoppas imorgon är lika bra som idag. Behöver några fler dagar där man VILL skratta och lee.
Weeee!
Its gonna be a good day.
Kraaam
Sandra
Ps.
Amanda håller tummar och tår för dig! :P
Ds.
Vad man minns.
Jag sitter och kollar igenom massa bilder på facebook (på mig själv) och får massa flashbacks. Det är då man inser att tiden bara går så snabbt! Helt sjukt! Nästan lite sorligt faktiskt att man inte kan få hålla kvar i alla de där underbara tillfällerna man upplever i livet. Ibland vill jag bara ha en kontroll så man kan trycka på pause. Och bara ta in livet! Det är som en kall vindpust i hettan, den är där för en sekund man njuter av den medans den passerar men när den är borta så önskar man att man skulle ha tagit dag i den, när man inser att det är omöjligt får man istället njuta av minnet av vindpusten tills nästa kommer.
Mina senaste år specielt på gymnasiet har varit fyllt med så sjukt underbara minnen! Hela gymnasiet var verkligen min grej! Jag hade en klass som man inte kan beskriva hur underbar den var. Och jag vann vänner och minnen för livet! Det är helt sjukt att detta är bakom mig.
I natt drömde jag om min sista dag på högstadiet bara att jag slutade på fel skola. Jag slutade på den jag gick på sen lekis till åttan i drömmen men jag slutade i nian på en annan skola. I alla fall då mindes jag alla minnen där ifrån. Det är så sjukt vad man minns.
Jag tror man lever lite på sina minnen här i usa, i från gamla trygga Sverige. Eftersom man är så ensam här.
Men snart snabbare än vad jag kan tro så kommer jag sitta hemma och minnas allt här i från.
Livet är verkligen fyllt av lyckliga minnen. De är de som har överhanden över de mindre lyckliga i alla fall när de kommer till mina minnen.
Idag blev det en random blogg men mitt huvud snurrade så behövde skriva av mig lite!
Massa kramar
Sandra
Soo true!
Nu ska ni få höra något! Det de säger på orientation om att det är en bergodalbana och att alla känslor går upp och ner! Soo true! Igår var värkligen jätte jobbigt, och det var det imorse med! Jag körde vilse när jag skulle släppa av barnen vid camp och när jag satt i min ensamhet och åt lunch så brast det igen!
Men nu är det inte så jobbigt längre, eller inte så att man vill börja böla varje minut.
Kännslorna här är verkligen förstärkta om man jämför med hur de skulle vara hemma. Frustationen blir dubbelt om inte tredubbelt så stor när man inte hittar vägen. Ensamheten är gånger 100 när man inte har sin familj.
Men barnen gör det faktiskt lättare. De är självklart barn vilket resulterar i lite frustation när dfe inte gör som man säger. Men de tar väldigt snabbt in än och deras glädje när man hämtar upp dem, gör det hela lite lättare.
Det kommer nog vara en bergodalbana ett tag, men mitt löfte till mig själv är att jag stannar till Nyår och om det inte är någon förändring alls och allt är jobbigt då åker jag hem.
Men jag säger ju det de vet vad de pratar om på orientation. Jag satt där och tänkte de kommer inte hända mig, de må hända till alla andra men det kommer inte hända mig! Haha, my a**! Jag tror att vissa åker på de bergodalbanorna som är till för vuxna och andra åker på bergodalbanorna för barn. Men vänta de sa något liknande på orientation! Haha.
Jag säger bara de till er som åker. Lyssna på de på orientation, de vet vad de pratar om!
Något som jag kan tipsa er om är (det kan låta töntigt), men ta med er era gossedjur som ni hade när ni var små, jag har min panda med mig, och en liten björn som det står kram på. Det hjälpte faktiskt lite ett ligga i sängen och krama dem. Precis som man gjorde när man var liten! Haha, tönt men true!
Gjorde natten lite lättare! Haha!
----
På tal om annat: Jag tror jag har löst mysteriet om vem som ringer mig mitt i natten. Det är typ platsbanken som undrar om jag kan komma och jobba, men jag är ju i USA så det går inte. Men nu vet dom det! Så om samtalen slutar så är det dom som har ringt och väckt mig i min skönhetsömn.
Kram
Sandra <3
En dag med mot vind...
Idag var sååå inte min dag! Dagen började bra jag hade barnen från elva. Men när jag kom hem så hamnade jag i en liten disbyt med min HM och det bara brast, tårarna rann och vid det tillfället så ville jag inget annat än att åka hem! Men som tur var så skulle jag till Berkley för att träffa Ilka så det var bara skönt att få komma iväg. Så när jag satte mig på tåget ville mina tårar bara rinna mer! Men jag höll dem inne! Tills jag satte mig i bilen och Ilka fråga mig hur jag mådde! Då bara brast det! Men hon fick mig på bättre humör, specielt med hennes galna körning! Ojoj. (Ilka if you reed this: you are a crazy germen driver! Haha) Vi körde sjukt vilse men när vi var framme så var det dags för: SHOPPING!! Det blev två tröjor från abercrombi (båda på rea) en kofta och ett bar filpflops från Old navy. Sen så blev det lite shopping på IKEA för Ilka behövde saker till hennes rum. Och sen åt vi köttbullar och potatosmos! Så välbehövt!
Sen var det dags för mig att ta BART (tåget) hem och jag ville verkligen inte! Vart helt gråtfärdig, hade ingen lust att ta tag i situationen! Men då så gillar man amerika lite. En random (påverkad man) började prata med mig och babbla om att jag var vacker sen började han prata med min granne och försökte para ihop oss! Haha sten kul!
Men när jag var tvungen att gå av så kom klumpen i magen igen! Bölade lite inför Ebba som åker imorgon! Gud vad ska jag göra utan henne!? Hon fick mig och inse att det är okey att känna så här och att jag bara ska låta tårarna rinna! Och det är sällan jag gråter ska jag meddela er! Men när jag kom in så bad min HM om ursäkt och vi pratade igenom det och allt annat tillsammans med min HD också. Så nu känns det lite bättre. Men jag tror verkligen att kultur chocken är här! Usch! Men hellre nu än om någon månad!
---
Påtal om annat var ju på cheescake factory igår! Sjukt stota portioner sjukt gott!
Det var det!
Kram
Sandra
Fått smak på arbetsdagar!
Så igår jobbade jag själv på eftermiddagen. Det gick ganska bra jag fick ta några disbyter med baranen men det gick bra. Man märker att de testar än, men jag råkar ju vara envis så har jag sakt en sak så håller jag mig till det. So no problems.
Jag körde lite vilse till bibloteket så jag skjusade barnene direkt till deras fotboll, detta resulterade i att vi var en halvtimme tidigar, så jag lirade lite med dem. Sköt några mål, rädda några bollar och släppte in några, det var riktigt roligt jag hade nämligen bara killen och älsta tjejen minstingen var på fariy land med Ebba.
Btw: Jag kör samma stuk som många andra au pairer och kommer kalla dem med deras första bokstav:
Killen: L Mellan tjejen: M och Minsta tjejen: S. För att göra det lättare för oss alla.
På kvällen hade vi en liten middag för Ebba med vad jag antar är familjens närmaste vänner. Gud vad många skratt man fick sig! Sjukt roliga samtalsämnen.
Efter det var det sovdags var helt utmatad skojar inte!
Jag sov sjukt bra, haha.
Idag är det bara lungt ska åka till cheescake factory ikväll. Har även kollat runt på lite kurser att läsa, blir nog en foto kurs har nämligen tänkt och köpa en systemkamera. De är ca 1000-2000 kr billigare här! Elektronik här är sjukt billigt!
Jag antar att ni får en liten update senare i kväll ang cheescake factory!
Ha det bra!
Kram
Sandra
Sluta ring mig kl Ett på natten!
Tjohej du som ringer mig mitt i natten! (Jag veta att det är mitt på dagen i Sverige). Kan du snälla skicka mig ett mail istället?
Och på tal om annat så jobbade jag helt själv på morgonen idag. Så jag gjorde lite frukost till barnen och sen spelade vi spel, efter det körde vi och hämtade upp Ebba (andra au pairen) på feryn. Och ja det betyder att jag körde själv med barnen i bilen, gick väldigt bra faktiskt!
Sen åkte vi till någon lekpark liknande grej sjukt cool var den! Jag var off work då men efter som vi skulle till IKEA efter hade jag inget imot det!
Införskaffade mig massa gott! Min helg är alltså gjord! Haha.
Jag har varit borta från Sverige i lite mindre än två veckor och blev sjukt sentimental när jag gick in på IKEA, det var ett mini Sverige! Jag vet det låter galet, men om ni skulle vara i en liknande situation som mig, tro mig då skulle ni förstå!
Så imorgon jobbar jag eftermiddag vilket resulterar i Sovmorgon!
Börjar vänja mig med amerikat. Hoppas jag slipper alla dippar som de snackar om på orientation... yhee like that´s going to happen! Men hoppas kan man!
Bilder på mina inköp
Fläder saft och gifflar
Kola snören, daim och singoalla my day is completed!
Kram
Sandra
En dag med äventyr!
Så idag tog vi färjan med barnen in till SF. Där vi mest tog de lungt och sedan gick och hälsade på deras mamma på hennes jobb. Högst upp i byggnaden på 26 våningen hade hon sitt kontor, snacka om utsikt! Sen tog jag och mamman färjan tillbaka med barnen.
Sen bar det av till Berklay för att träffa Ilka en tjej från orientation. Vi åt lite thai mat, hot! Det var så skönt att få komma ut ur huset, inte för att jag inte trivs. Men man behöver få göra något annat. Att bara få prata lite om allt möjligt var sååå skönt! Vi bestämde oss för att gå på The scripts konsert i september! Kommer bli så kul! Jag lever i ett sjukt bra område när det kommer till att få se konsert de passerar ofta SF när de är på turne enligt min host mum. Ska bli sjukt kul i alla fall!
Fast nu ska ni få höra något. Så jag har ingen amerikansk telefon än för den har deras nuvarande au pair. Och när jag skulle åka från Berkley så ringde jag min host mum från min kompis telefon och sa att tåget gick vid nio fast sen ändrade jag och sa att det gick vid 10 över nio. Och jag har ännu inte lärt mig hur man säger tiderna här så hon trode jag skulle komma till stationen kl 10 över nio så hon hade väntat på mig i tjugo minuter. Och jag var tvungen att springa på toa för min blåsa höll på att sprängas (bokstavligt talat) så jag kom ännu senare! Hon blev orolig och trodde jag hade försvunnit.
Hon kunde ju inte få tag på mig. Det var meningen att jag skulle ha hennes telefon men hon glömde den på kontoret. Och när jag skulle ringa henne så hade jag hennes mobilnumer vilket hon inte kunde svara på eftersom telefonen låg på kontoret, så hon hade lämnat ett medelande på telefonsvaran till mig att jag skulle ringa min host dan. Haha. Allt var bara kaos! Men imorgon har jag i alla fall min host dads telefon. Eftersom jag har barnen på morgonen. Så då ska inga problem uppstå får vi hoppas!
Jag bjuder på lite bilder från utsikten på min host mums kontor:
Kram
Sandra
Vem ringer kl ett på natten!?
Snacka om mega förvirring jag fick i natt när telefonen ringde. Min första reaktion var SVARA! I natt mössan tar jag mig dissorienterad till telefonen, kollar vem det är som ringer (okänd) precis när jag trycker på gröna luren kommer jag på: "Skit jag är ju i USA dyrt!" Vilket resulterar i att jag klickar vem det nu var. Först tänker jag "haha där får du för att ringa mig mitt i natten!" Innan jag kopplar att det är mitt svenska nr vilket gör att det är dag i Sverige haha! Så vem det nu var som ringde, mail tack!
Idag blir det in till SFC med barnen sen vandra omkring lite där. Och när jag har slutat så ska jag åka till Berkley och träffa Ilka, en tjej jag träffa på orientation vi ska äta middag.
Men nu ska jag skicka mina bilder till walgreens så att jag kan hämta ut dem och få bilder i mitt rum! Jippi! :D
Uppdaterar er senare i kväll, vilket är eran natt eller morgom...Den här tidskillnaden gör mig förvirrad! Jag uppdaterar er, punkt!
Kram
Sandra
Köra i Amerikat!
Så idag var vi på någon science grej med barnen det var riktigt kul. Vi byggde oss en liten stad med kappla stavar. Och utsikten var helt sjukt vacker från de stället. Vi såg hela Bay area! :D
Efter de så körde vi dem till swim class, och jag fick köra lite. Snacka om en utmaning. Eller själva utmaningen var mer vilken fil man skulle lägga sig i eftersom jag inte viste vart vi skulle. Så jag tror det här kommer bli spännande. Men jag fick bara tre motorstopp (vi kör manuel, woho!) Det gick i alla fall bra, jag ska läsa på reglerna och kartan lite så att jag hittar. Jag kan ju påpeka att vi inte körde mortorväg, de är nog lite mer crazy! Haha men jag tror nog jag ska kunna klara att köra här. We will see.
Unerbar utsikt, kan nog tänka mig att bo här! :P
Vår stad, stolta miner kan jag ju säga! :D
Jag tänker inte visa barnens ansikten även om jag får tillåtels. Jag känner mig inte trygg med att lägga ut bilder på barn på internet. Det är min personliga åsikt och mina personliga värderingar. Just so you know.
Mysig dag.
Kram
Sandra
Bildbomb NYC!
En mini bildbomb från NYC tour!
Jag och Mia på Top of the rock
Top of the rock
Crazy!
Ilka och mii
Jag och crazy girl Mia
Okey så det kommer nog komma mer bilder när de andra tjejorna har laggt ut dem :)
Kram
Sandra
