Det är verkligen inte lätt att vara au pair. Många tror att de ska vara som att åka på ett års semseter, vilket det verkligen inte är! Detta är ett jobb. Vilket gör det hela svårare.

Sätt er själva i situationen. Du vill flytta utomlands ett år och au pair låter bra. Man får möjligheten att se mycket uppleva en ny kultur, samtidigt som man inte behöver hitta någonstans att bo, eller oroa dig speciellt mycket för hur du ska få allt att gå runt ekonomiskt. Du får ett boend, du får mat och du får fickpengar varje vecka på det. Det kan ju inte bli bättre!

Men sätt dig nu in i situationen att du ska lämmna allt du känner till, du ska lämna din trygga bubbla där hemma och ge dig iväg, själv! Du ska bo i en familj du inte känner. Du har max haft mailkontakt och pratat på skype eller telefon lite då och då. Du tror att du känner dem, men det gör du inte. Det du har att gå på är din magkänsla.

Du ska nu bo med den här familjen och du ska känna dig som en i familjen, men samtidigt så ska du jobba för dem. Alltså så måste du hitta en balans mellan att vara en i familjen, och en anställd. Det är inte det lättaste.

Samtidigt så måste du lära känna föräldrarna och barnen, vilket kommer leda till att du kanske ser saker som du önskar att du hade vetat om innan. Allt de sa när ni pratade innan du kom, stämmer kanske inte. De utelämnade saker osv. Du känner att de har ljugit för dig. Du känner dig besviken.

Eller så kan det vara så att det bara inte funkar mellan dig och en av föräldrarna, eller båda. Du kanske tycker de behandlar dig nervärderande, eller de behandlar inte barnen bra, det kan vara så enkelt att de inte bara klickar.

Barnen kanske verkar hur ursöta som helst på skype och hur föräldrarna beskrev dem. Men när du kommer dit så är de djävulens barn dem själva, de lyssnar inte på dig, de skriker fula ord åt dig, i vissa fall kanske de slår dig. Eller så kanske de bara inte klickar.

Du ska bo i en familj i ett år, du kommer hitta saker som du inte tycker om. Vissa är stora så du vet att du inte kan stanna, du väljer rematch eller åka hem. Andra saker är mindre, du kan hantera dem för de bra med familjen väger upp.

Och sen har du en kultur chock på detta.

Men nu ska vi komma till något annat som vi alla kommer att uppleva mer eller mindre. Hemlängtan!

Du är själv i början har du inga vänner, eller ytterst få, du har ingen att prata med. Alla är där hemma, din mammas kram kan inte få dig att känna dig bättre, för hon är för långt borta. Din pappas skämt kan inte få dig att le genom tårarna för han är för långt borta. Du kan inte ringa din bästa kompis för att gråta för hon är ligger och sover och du kan bara ringa från skype. Du är ensam.

Du känner dig ensam, och du har en kultur chock på det.

Au pair livet är ensamt, du kan ha många vänner men det är svårt att hitta så djupa vänskaper som du har hemma. Du bor i en familj som vill hjälpa dig och vill att du ska må bra (förhoppningsvis) men det är inte din familj!

Du kommer känna dig ensam.

-----------

Men nu till de positiva.

Du har förhoppningsvis turen att hamna i en bra familj förr eller senare. Där du känner dig trygg och omtyckt, de bryr sig om dig. Barnen älskar dig och ger dig många kramar och älskar när du busar med dem.

Du träffar många nya vänner och kanske kan få några för livet.

Du får uppleva en helt ny värld, du får resa och se mycket.

Du får en kultur chock men när den har laggt sig, så är du lycklig och stormtrivs.

Du har fortförande svårt att hitta balansen mellan att vara familjemedlem och anställd men det finns någon form av en balans.

Du tycker att redan efter en månad så har du alldeles för kort tid kvar i landet, och undrar hur du ska hinna med allt.

Du vet att du snart är hemma igen och det är lika bra och njuta av livet här medans du har chansen.

-------

Det jag vill säga med det här är: Det är inte lätt att vara au pair. Vissa kommer att glida mer eller mindre på ett bannanskal. Medans andra kommer att åka i en hällsikes bergodalbana med långa nerförsbackar och bara hoppas på att den tar slut snart eller att en lång uppförsbacke kan komma.

Men det finns ett ljus i slutet av tunnen, för vissa är det ljuset att åka hem för andra är det efter en tids kämpande.

Jag trivs här, jag har hade det jobbigt första veckoran, jag kände mig ensam och hade min kultur chock på det. Jag ville kasta in handuken. Men höll tag i den ett tag till. Vilket jag är glad för. Nu är det ljust hos mig jag åker i en uppförsbacke. Jag tog mig själv i kragen och försökte hitta vänner komma ut så mycket som möjligt. Hämta energi, och en morgon så vaknade jag och allt var bra, jag kände mig lycklig.

Det jag vill säga till er är, hang in there! Glöm inte att din magkänsla som du hade i Sverige följde med dig hit, så använd dem. Om den säger åk hem, åk hem. Om den säger rematch, gå in i rematch. Om den säger vänta lite, vänta lite.

Du känner dig själv bättre än vad du tror. Du vet vad du behöver, glöm INTE det!

Du är och endast du bestämmer över ditt liv. Du ska vara lycklig, glöm inte det!

Kram

Sandra

Bild från Tess, när vi hängde igår. :D