Lördag och jag vill ha godis
Idag så jobbade jag några timmar vilket var kul. Det roligaste var när ett 50 årigt fyllo kom och stötte på mig. Och han bad mig att skicka ett vykort till honom från USA. Vilka typer man möter på i sörvis yrket, men det fick mig att skratta i alla fall.
Och på vägen hem så tänkte jag att nu måste jag plugga men det behöver jag inte. Allt är avslutat i skolan. Känns så skönt.
När jag kom hem så kollade jag min mail och hade fått ett långt och utförligt mail från SI om hur matchingprocessen går till. Vilket var skönt att läsa trots att jag har läst allt som finns på min au pair in america sida så är det allt skönt att läsa allt på svenska.
Ne, nu ska jag laga lite mat sen ska jag nog åka till affären och köpa goooodis har värsta suget!
Vykort till Fyllot? ;P
Ha det bra, kram
Sandra
Idag hände det!
Ja! Nu har jag äntligen blivit antagen! Känns så kul! Jag började hoppa när jag läste mailet och sprang in till mamma och berättade nyheten! :D Så kul, nu är det verkligt. Nu börjar äventyret!
Denna dag kan inte bli bättre! Allt är klart i skolan, jag fick min biljett till London och jag har fått goda nyheter från au pair in america! En underbar dag!
kramar
sandra
Äntligen! :D
Idag kommer jag bjuda på smileis! :)
Jag satte precis på min dator för att börja skriva mitt arbete om Sokrates. Men först så utförde jag mina vanliga rutiner. Kolla bloggar, facebook, mail och när jag loggade in på min Au pair in America sida, så såg jag att det var något anorlunda. Jag läste texten och hoppade högt och log som en idiot! Min ansökan har äntligen skickats iväg! :D
Sprang in med datorn till mamma och pappa och visade stolt upp att den äntligen är inskickad! :)
Helt underbart! Jag har varit lite bitter och det har känts som om jag aldrig skulle komma i väg. Nu känns det verkligen! Undra hur lång tid det tar innan jag blir godkänd? Helt underbar!
Nu ska jag kolla upp Engelska tal kurser till min mamma. Hon vill kunna prata Engelska om hon kommer och besöker mig. Så sött! :)
Ville dela med det lycklig budet! Nu får jag bara vänta på att bli godkänd! :D
Massa kramar till er!
Sandra
Orkar inte vänta mer!
Nu orkar jag snart inte vänta mer, jag börjar bli extremt otålig på alla plan!
- Jag vil ta studenten NU! Det är knappt tre veckor kvar men jag vill att det ska vara imorgon!
- Jag vill till London nu, jag åker nästa måndag men det känns som en evighet! Ärligt talat så känns det inte som jag ens ska dit.
- Jag vill ha mit schema till jobbet nu, så jag kan börja planera sommaren!
- Men framför allt: Jag vill bli godkänd av min au pair förmedling nu! Så att jag kan känna att usa närmar sig!
Det känns som allt går super långsamt men jag vet att allt kommer hända snart, men jag börjar bli otålig. Det känns som om studenten är jätte långt bort för att jag har varit lite korkad och skjutit upp allt. Vilket inte är likt mig, eller jo de senaste tre åren så gör jag de mer och mer för jag är trött på skolan. Men mindre en tre veckor så är det min tur att ta studenten. Tiden kommer gå snabbt men det känns inte som så.
Men de jag verkligen vill ska hända nu, är att jag ska bli godkänd så jag kan få börja ta kontakt med olika familjer och sen hitta en superbra familj och sen få åka till USA. Jag vet att jag har sagt att jag inte är tillgänglig fören i slutet av juli till oktober men det skulle kännas konstigt om jag hittar en familj och sen så får jag åka typ en månad efter att jag har bestämmt mig. Vet inte varför det känns som att det kommer bli så, men det gör det. De vill antagligen ha någon i augusti och med den här farten så kommer jag nog inte bli kontaktad fören i slutet av juni känns som så. Känner mig lite pessimistisk idag, haha.
Jag vill bara ha allt klart! Så jag vet hur mitt liv kommer se ut efter sommaren. Är det för mycket och bigära eller är jag bara nojig?
Ha en bra och sorlig dag, gå ut och njut. Eller gör som jag var pessimistisk och plugga järnet innan allt ska vara klart! Haha
Kram och en till kram
Sandra
I´m going to London!
Äntligen så får jag checka av yttligare en stad som jag har velat åka till! Jag ska åka till London med skolan! Ett tag så såg det ut som att vi inte skulle få åka, men då ringde Queen Elisabeth II och hon lyckades övertala vår rektor till att vi skulle få åka. Okej kanske inte riktigt, nu ljög jag, Queen Elisabeth ringde aldrig det var vår lärare som övertalade rektorn. Men det lät bättre om det skulle ha varit hon! Aja, skämt åt sido. Det ska bli super skoj! Ser verkligen fram i mot det! Jag åker den 30 Maj och kommer hem den 1 juni så det blir väldigt kort, men det räcker nog. (happy face).
Ne nu ska jag berätta lite om hur det ligger till på au pair fronten. De håller just nu på att ringa och kolla upp mina referenser. När de hade ringt min kompis så hade de tydligen frågat vad jag gillar att göra på fritiden, då hade hon sagt att jag gillar att umgås med vänner och att jag hade spelat fotboll och ridit men även att jag gillar att kolla på tv. Då hade den som ringde tydligen gjort ett påstående att jag var alltså en soffpotatis! HAHA. Om man hade kollat för tre år sen då hade jag sagt aubsolut! Men inte nu, jag är glad om jag har tid att sätta mig ner och kolla på tv en halvtimme. Undrar lite hur hon kan få en som har spelat fotboll och har ridit till att bli soffpotatis. Aja det var lite roligt. Så när alla referenser är uppkollade så är det bara polisintyget som ska skickas in. Om det bara kan komma någon gång! För när de är inskickat då borde processen snart vara i gång.
Det tar mycket längre tid än vad jag trodde och ärligt talat så börjar jag bli otålig. Men väntar man på något gott så väntar man aldrig förlänge...eller?
Min blogg är fortförande konstig, vet inte hur jag ska göra. Några tips?
Ha det bra nu allihoppa!
kramis
sandra
Barnvakt
Idag så var det lite kämpigt att gå upp till skolan satt nämligen uppe till halv två och avslutade några skolarbeten. Och trotts det så finns det en hög kvar. Men jag kom till skolan och inte så mycket hände, satt kvar efter att jag slutat i cirkus två timmar och pluggade lite. Så nöjd man blev...om man som sagt inte hade så mycket kvar att göra.
Sen var det barnvakt som gällde, skulle hjälpa den andra familjen jag brukar vara barnvakt åt (då och då). Det gick väldigt bra men man märkte att jag inte hade tagit hand om barnen på ett tag efter som de försökte testa mina gränser. Men det gick finnemang. Jag råkar vara ganska bra när det gäller att säga nej och hålla mig till de, eftersom jag är så envis som en gnu. Är gnuar envisa föresten? Låt oss bestämma att dom är de. I alla fall de märkt ganska snabbt att mig går de inte att bossa med. Men hey, who blames them for trying?
De är i alla fall två söta ungar med mycket bus och kärlek, speciellt lill tjejen som ville krypa upp i mitt knä och låtsas att hon var min bebis. Super sött!
Jag väntar ivrigt på att få mail från argenturen vill ha svar nu! Otålig, ja visst! Det känns som det kommer ta evigheter innan allt är på gång men vem vet, snart kanske! Hoppas, hoppas!
Hoppas alla har det bra!
Karamell kramar från
Sandiga Sandra
ps bloggen är forförande konstig. Några förslag om vad jag kan göra? Ds
Stockholm i mitt hjärta, de gick bra med intervjun...
Så idag gick jag upp tidigt, okej jag gick upp samma tid som jag brukar, men ändå. Gjorde mig i ording utan stress, tredje dagen i rad! Sen hoppade jag på mammas gröna 80-tals cyckel och cykla mot stationen i tron om att jag hade god tid. När jag har parkerat min cyckel och ska låsa den så ser jag tåget rulla in på stationen, MIA MAGDALENA vad jag sprang och han precis på! Pustade ut.
Det visade sig att jag trodde tåget gick 08.19 men det gick 08.16 det skulle vara framme 09.19 snacka om att blanda i hopp tiderna. Men jag hann!
När jag kom upp till varma och soliga Stockholm kom jag på att det var första gången jag åkte upp helt själv, men som tur så blev det baralite längre omvägar, jag gick inte vilse.
Sen var det ödets stund dags för intevjun! Spännande! Tjejen som skulle intervjua mig var jätte trevlig så det blev ingen jobbig eller spänd spännign (dock så har jag märkt att jag är lite översocial och pratar med folk som jag har kännt dem i evigheter så det kanske hjälpte lite,) men hon var supertrevlig och lika social som mig! Vi satte oss på ett fik och hon berättade om sitt år i USA det lät jätte intressant och hon pratade om upp och ner gångar och vad som är bra att tänka på, så det kändes riktigt bra att få veta från någon som har varit där.
Sen kom självaste intevjun som var på engelska och jag säger så här: det var mycket lättare än förväntat. Det var lätta frågor och det var bara att svara ärligt på dem, en fråga var tex om vad jag tycker är viktiga egenskaper hos en au pair och en annan var vilken anledning fick mig och vilja åka. Så det var väldigt lätt hon berömde mig efteråt att jag hade väldigt bra engelska, så det var kul! Självaste intevjun var kort det var snarare frågorna som tog lång tid. Det var 160 frågor som jag skulle svara på sant eller falskt. Det var frågor som skulle hjälpa dem att få någon form av uppfattning om mig som person så de kan hjälpa matchingen lite. Det var frågor så som om jag gilade vetenskap eller om jag skulle kunna tänka mig att se någon sjunga opera, om jag gillade att tala inför grupp etc. Frågor som verkar lite onödiga, men när jag var klar så insåg jag att det kommer ge dom en klar och tydlig bild om mig.
Det var aubsolut inget att vara nervös eller orolig över, om man svarar ärligt på allt så går intevjun galant, jag såg det som en arbetsintevju så jag var bara mig själv. Och jag tror de är det viktigaste va dig själv!
Så nu är det bara mitt polisutrag som ska skickas in efter det borde allt vara klart!
Spännande! Usa kommer bara närmre och närmre för varje vecka. Men det gör även studenten så jag måste plugga. För er nyfikna om mitt riksdagsbesök (som inte var ett vanligt riksdagsbesök) så bloggar jag om det i morgon eller i helgen.
Ha de gött!
kramish
Sandrish
Kurs?
Jag har bestämt mig vad jag ska läsa för kurs i USA webb design! Inte för att jag vill men för att jag har hållit på i FREAKING 3 timmar att förstå mig på hur man gör header, ändrar färger etc på bloggen. Det är som rena rama grekiskan...Fast då borde jag i och för sig klara det eftersom jag läser grekiska...hmm turkiska, mandarin, japanska? Ni fattar att jag inte fattar, det är de som jag försöker få fram.
Men det har varit en lugn dag, jag är nästan helt återställd från min förskylding (tummar upp!) känns riktigt bra.
Men nu får jag ta och ta tag i allt plugg. Men jag lovar att jag kommer ge upp! Nej, nu får jag skärpa till mig! Klart jag inte ska ge upp! Jag klarar det här galant...eller? Jodå det gör jag nog. Om jag håller mig till planeringen! Vilket inte är min grej. Att planera det kan jag, det är jag mästare på det är att hålla sig till planeringen som jag brister.
Aja det fixar sig!
Jag och min kära mor pratade väldigt mycket i dag om min resa till USA verkligheten har äntligen slagit henne. Jag måste erkänna att jag börja jobba på att vänja mina föräldrar att jag skulle åka utomlands efter studenten i ettan på gymnasiet kanske till och med innan det. Men de trode nog att det var mer prat men, ICKE!
Vi pratade i alla fall mycket om praktiska grejer, så som försäring fullmakt, om de skulle besöka i så fall när, vad för frågor jag borde ställa familjen min intejuvare etc. Känndes riktigt bra, det roligast var nog att hon insåg att jag hade tänkt till ordentligt. Och hade koll på det mesta.
Ne nu ska jag gå och snooza lite, kanske läsa en bok vem vet!
God night!
kramis
Sandriiish
Rutin
Det går på rutin att så fort jag kommer hem öppnar jag min mail, och hoppas på att något ska ha fallit ner i inkorgen.
Vilket det hade idag! Det var ett mail från min intejuvare som ville boka en tid eftersom hon hade förstått att jag ville iväg så snabbt som möjligt. Vilket hon hade rätt i. Så nu har jag givit henne ett förslag på datum som jag hoppas kommer passa henne eftersom jag redan kommer att vara i Stockholm då. Så då kan jag spara mina cash till glass eller saft eller skor eller något liknande. Så när den delen är klart så är allt klart! Skojar inte! Hoppas det funkar för då blir det redan nästa vecka, happy face.
Jag ville bara uppdatera en snabbis och berätta det. För nu är det dags att läsa ut min bok som är 300 sidor lång, och hoppas att den blir klar i morgon. För då blir det nämligen att bila till Hero city för att se Red riding hood med tjejerna. Kuligt! (vet att det inte är ett ord men det låter så roligt)
Hoppas ALLA har en underbar dag!
Kramis
Sandra
Skola, jobb och drömmar!
Man känner att det är vår och om det inte är för den underbara värmen, så är det för allt som är på gång!
Skolan är det inte speciellt lungt i just nu, har satt upp som mål att allt ska vara inlämnat nästa vecka så jag ska slippa stressa. Jag hoppas att min planering håller så att jag kan njuta av maj månad. Det är sjukt hur tiden bara försvinner. På lördag så är det valborg och det betyder beppe här i Nyköping. Det är en liten student tratition vi har då man sätter på sig en beppemössa (vit fiskemössa) umgås med klassen sen sammlas alla studenter på stan skriver på varandras mösser och efter det är det vandring till valborgs brasan. (Sen är det saft i stora lass) Det kommer bli jätte kul!
Dock så förstör valborg min försök att få klart allt i skolan, men det får man ta!
Fick ett glatt besked i posten, eller jag viste redan om det. Jag fick i alla fall mitt anställnings avtal så jag kan äntligen få lite pengar att leva på i sommar. Men självklart så kommer lite hamna på sparkontot så man kan ha lite att leva på i USA, blir att leva snålt i sommar, men det blir nog inga problem...eller?
Ne nu verkar det som det bara är ett papper att fylla i från argenturen, hade missat det. Ska bara skriva på att jag förstår att jag ska betala och att jag inte kommer få någon bonus när jag slutar. Sen borde allt var klart. Äntligen!
Kramis
Sandra
Idag klickade jag på knappen!
Ojdå, idag så klickade jag på den lilla knappen på min au pair in america sida. Det var lite läskigt men nu är hela ansökan klar. Till och med videon! Det var ingen lätt kamp.
- Jag fick filma om allt! Det blev en ytte pytte liten panik attack eftersom jag inte kunde flamsa bort det som jag brukar. Det är jobbigt och vara seriös framför kameran! (Tack Anna-karin för hjälpen som kamera hållere och pepp talkare)
- Jag la in allt i datorn utan problem
- Klippningen, och jag säger de! Okej om jag jämför med förra gången så var det inte så mycket att klippa med tanke på att det var noll flams, men ändå.
- Sen kom det som tog timmar. Att försöka få det i rätt filformat. Jag vet inte hur många gånger jag svor över datorn och alla klipp program. Jag ringde till och med min morbror halft desperat och bad om hjälp.
- Till sist klarade jag att ändra filformat och ladda up på min sida efter fyra timmars försök!
Lätt det var det inte! Men nu är allt klart jag har nu skickat i väg ansökan och det ända jag behöver vänta på nu är ett godkännade av kontoret i Sverige och ett av huvudkontoret i London. Sen är det tid för intejuvn och sen är processen förhoppningsvis igång.
Vem vet snart kanske jag kan få en värd familj. Det är helt sjukt att jag gör det här! Känns verkligen overkligt. Jag har svårt att sätta mig in i allt, men det slår mig nog när första familjen ringer.
Jag har försökt att sätta mig in i allt genom att läsa olika au pair bloggar och det har hjälp och gjort mig säkrare i mitt val att göra det här. För jag ska inte ljuga för er, jag har faktiskt undrat (ursäkta språket) vad Fan det är som jag håller på med! Jag är inte riktigt jävla klok som bara ska dra från lilla kalla Sverige, till ett land sjukt långt borta! I ett helt jävla år! Jag är inte klok!
Men jag vill så gärna, det kommer bli så spännade, läskigt och helt nytt.
Självklart så finns faktan:
Ja, jag kommer sakna min familj
Ja, jag kommer sakna mina vänner
Ja, jag kommer längta efter riktig svensk husmanskost
Ja, jag kommer antagligen gråta ett flertal gånger för att jag vill hem eller för att jag känner mig ensam.
Men det kommer förhoppningsvis att vara en så liten del av mitt år där. För jag vet mycket gott och väl att det är min tankeställning som bestämmer hur jag kommer att må, hur jag kommer att trivas. Många aspekter spelar självklart in men i slutändan så är det mitt tankesätt som kommer avgöra.
Det kommer bli läskigt men det kommer bli det på ett bra sätt.
Snart vet vi, snat vet JAG hur min framtid ser ut.
Förhoppningsvis så går allt mer eller mindre på räls.
I will keep you posted
Kram
Sandra
Det är inte klokt!
Jag har börjat inse det nu, jag var inne på min onlinesida för min au pair ansökan och såg att allt utom videon på mig, var klart och godkänt. Jag har haft jätte stora problem med att ladda upp videon så nu ser det ut som att jag får göra om den. Men då kanske den blir lite bättre än den jag gjorde sist, för den var...ja, dålig! Jag har problem att vara seriös framför en kamera, får skärpa till mig. Men det är inte lätt att prata in i en kamera man känner sig lite som en idiot om jag ska vara ärlig. Men, men, det är bara att göra det.
Jag har i alla fall varit på min hälsoundersökning förra veckan och allt gick toppen så den är nu klar, det var väll den man var lite orolig för. Vem vet tänk om läkaren skulle säga: "ne du är i så du är i så dålig hälsa att du inte kan åka" Inte för att det var en chans att det skulle hända, men man skrämmer upp sig själv ibland.
Så snart är det tid att få ansökan iväg skickad och hoppas att det går relativt snabbt med att den ska få godkännande och att få en tid för en personlig interjuv.
Sen så kommer den läskiga matchings perioden. Jag hoppas ändå att jag kommer få en familj rätt snabbt, så att det blir klart och man vet vad som väntar än. Fast det får ta den tiden det tar, det måste kännas bra jag ska bo med dem i ett år så det måste klicka. Sen så kanske det inte blir detsamma att prata med dem över skape och mail som när man träffar dem på riktigt, men det får man ta då. Men om jag så måste gå igenom femtio familjer (vilket vi inte hoppas ska behövas) så ska jag göra det, jag vill att allt ska kännas bra när jag åker. Eller i alla fall familjen ska kännas rätt.
Det känns i alla fall väldigt overkligt att jag ska ge mig in i det här. Jag har drömt om det, pratat om det och önskat att jag skulle våga göra det. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag följer en av mina drömmar. Och det känns så bra så att jag vill uppmuntra alla att följa sin dröm. Det är alltid värt ett försök, kanske till och med två.
Jag kommer uppdatera så fort det händer något "stort" när jag har kommit någonstans i processen. Då ska ni få reda på det. Det här känns helt otroligt kul men läskigt!
Tänk jag ska till USA!
Ha det bra!
kram
Sandra
