Ojoj, barn kan minnsan få utbrott!

Idag fick jag hantera mitt första tanderment. Det var ändå inte så farligt.
Jag måste ju säga att mina barn är väldigt väluppfostrade så jag har ju vädigt tur.
Men S var verkligen inte på humör idag vid matbordet så efter ett par varningar så sa jag åt henne att hon får avsluta middagen i matsalen. Vilket ledde till att hon totalt freakar ut (hon har svårt att vara själv ibland speciellt när hon är trött). Så efter att hon lugnat ner henne gick jag och förklarade för henne att hon får gärna komma tillbaka till vårat bord om hon slutar gnälla och gråta och jag vill inte höra något mer sådant på hela kvällen, för då är det ditekt till sängs.
Men efter att barnen hade borstat tänderna och satt på sig pjamas så komm hon ner gråtandes igen. Jag frågade vad som hänt, och hon sa att M hade lämnat henne själv (detta är ett tecken på att hon är trött). Så jag pratade en stund med henne om att du inte alltid kan ha någon med sig etc och om du ska kolla på film så får du sluta gråta. Så hon lungade ner sig och heltplötsligt började hon storböla igen. Så då bar jag upp henne till hennes rum och la henne i sängen hon kommer utspringandes och jag tar upp henne igen och då börjar hon kasta sig bakot och sparka mig och dra mig i håret. Jag lägger henne i sängen igen och går där ifrån och hon skricker som jag vet inte vad i ca 10 min. Så jag går jag upp igen då står hon mitt i rummet och skriker. Jag tar henne till sängen IGEN och hon sparkas IGEN så jag lungnar ner henne och förklarar för henne att det är hennes eget fel jag gav henne varningar (mer varningar än vad jag brukar). Och hon när jag frågar om hon förstår varför hon är i säng tidigare så säger hon "yes" och hon ber om ursäkt för att ha sparkat mig (eller jag krävde snarare en ursäkt). Och nu sover hon som en stock så med andra ord var stackaren utmattad.
Så jag gjorde säkert hälften fel i hur man ska hantera ett sådant tanderment pedagogiskt men man kan ju inte kräva för mycket av en au pair.
Hon är nog inte ärrad för livet i alla fall. Mina föräldrar brukade hota med att gå iväg när jag skrek i mat affären (om jag minns rätt) and i turned up just fine...typ.
Kram
Sandra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0