Det var i mars jag tog beslutet att åka till USA som au pair, det var efter mycket eftertanke. Jag viste att det var min dröm men jag var tvungen att känna efter att ett år hemmifrån var något jag skulle klara av. Och då kom jag fram till att det var det och jag är villig att ta chansen att uppfylla min dröm.

Efter att jag hade bestämt mig så gjorde jag en intresse anmälan till cultur care. Men efter att ha gjort en hel del efterforskningar om CC och varit på deras online informations möte så tackade jag nej till CC jag hade då redan hittat Skandinaviska institutet,  och jag kände att de var en mer passande organisation för mig (kollade up SI med). Jag hade även kollat up STS men de var inte de jag sökte efter. SI passade även min ekonomi bättre, vilket även de spelade roll.

Så i slutet av mars började jag med ansökan och  skickade in ansökan i slutet av april. I början av maj åkte jag upp till Stockholm och hade min intervju. Ca två veckor efter intervjun blev jag antagen till programmet ytligare ca två veckor efter att jag blev antagen fick jag match 1! Det här är min värdfamilj.

Dagen efter pratade vi på skype och allt kändes jätte bra. Samma dag fick jag yttligare en match, den här familjen pratade jag aldrig med, fick inte heller någon som helst info om dem.

En dag senare får jag  ännu en match, match nr 3. Den har mamman var väldigt på och ville prata så snabbt som möjligt, hon visste att jag var den rätta för hennes barn. Vi bestämde en skype tid och när jag pratade med henne så ville jag bara springa och gömma mig. Varenda ben i kroppen skrek att  det har inte var familjen för mig. Under skype samtalet med match 3 ringde match 1 jag hade nämligen mailat lite frågor till dem. Jag fick klicka dem. Men så fort jag lade på med match 3 skicka jag ett mail förklarade varför jag inte kunde svara och de ringde upp igen.

Vi pratade då ett tag de svarade på mina frågor. Jag visste att det här var familjen jag ville hamna hos. Men de pratade med andra au pairer, så jag var säker på att de skulle ta någon annan. Men på kvällen ringde de mig, hela familjen satt samlad i vardagsrummet och frågade om jag ville komma till dem! Halvt gråtfärdig tackade jag, JA! Och efter att vi lagt på så sprang jag in till mamma och grät av lycka! Så den 5 juni visste jag vart jag skulle spendera mitt år i USA. Den 7 juni var det officiellt!

Så där har ni min snabba matching process

Självaste ansökan innan jag blev antagen till programmet tyckte jag var väldigt ansträngande, en anledning till de här var att jag hade väldigt mycket i skolan, sista månaderna innan studenten var en pina men det gick! Jag ville ge upp ett ex antal gånger, men det gjorde jag inte! :)

Efter jag blev antagen så hade jag riktigt flyt.

För mig gick det väldigt snabbt, för andra är matchnings processen lite längre. Man ska hitta en familj man trivs med, man får helt enkelt gå på sin magkänsla. Låt det ta den tiden det behövs för att hitta din familj!

Om ni vill veta mer om varför jag valde just SI kolla här.

Om ni vill ha tips om hur man pratar med världfamiljer kolla då in Amandas blogg, klicka här för de inlägget.

Om ni undrar något som jag missade så fråga på.

Kram

Sandra