Stockholm i mitt hjärta, de gick bra med intervjun...
Så idag gick jag upp tidigt, okej jag gick upp samma tid som jag brukar, men ändå. Gjorde mig i ording utan stress, tredje dagen i rad! Sen hoppade jag på mammas gröna 80-tals cyckel och cykla mot stationen i tron om att jag hade god tid. När jag har parkerat min cyckel och ska låsa den så ser jag tåget rulla in på stationen, MIA MAGDALENA vad jag sprang och han precis på! Pustade ut.
Det visade sig att jag trodde tåget gick 08.19 men det gick 08.16 det skulle vara framme 09.19 snacka om att blanda i hopp tiderna. Men jag hann!
När jag kom upp till varma och soliga Stockholm kom jag på att det var första gången jag åkte upp helt själv, men som tur så blev det baralite längre omvägar, jag gick inte vilse.
Sen var det ödets stund dags för intevjun! Spännande! Tjejen som skulle intervjua mig var jätte trevlig så det blev ingen jobbig eller spänd spännign (dock så har jag märkt att jag är lite översocial och pratar med folk som jag har kännt dem i evigheter så det kanske hjälpte lite,) men hon var supertrevlig och lika social som mig! Vi satte oss på ett fik och hon berättade om sitt år i USA det lät jätte intressant och hon pratade om upp och ner gångar och vad som är bra att tänka på, så det kändes riktigt bra att få veta från någon som har varit där.
Sen kom självaste intevjun som var på engelska och jag säger så här: det var mycket lättare än förväntat. Det var lätta frågor och det var bara att svara ärligt på dem, en fråga var tex om vad jag tycker är viktiga egenskaper hos en au pair och en annan var vilken anledning fick mig och vilja åka. Så det var väldigt lätt hon berömde mig efteråt att jag hade väldigt bra engelska, så det var kul! Självaste intevjun var kort det var snarare frågorna som tog lång tid. Det var 160 frågor som jag skulle svara på sant eller falskt. Det var frågor som skulle hjälpa dem att få någon form av uppfattning om mig som person så de kan hjälpa matchingen lite. Det var frågor så som om jag gilade vetenskap eller om jag skulle kunna tänka mig att se någon sjunga opera, om jag gillade att tala inför grupp etc. Frågor som verkar lite onödiga, men när jag var klar så insåg jag att det kommer ge dom en klar och tydlig bild om mig.
Det var aubsolut inget att vara nervös eller orolig över, om man svarar ärligt på allt så går intevjun galant, jag såg det som en arbetsintevju så jag var bara mig själv. Och jag tror de är det viktigaste va dig själv!
Så nu är det bara mitt polisutrag som ska skickas in efter det borde allt vara klart!
Spännande! Usa kommer bara närmre och närmre för varje vecka. Men det gör även studenten så jag måste plugga. För er nyfikna om mitt riksdagsbesök (som inte var ett vanligt riksdagsbesök) så bloggar jag om det i morgon eller i helgen.
Ha de gött!
kramish
Sandrish
Kommentarer
Trackback