Jesus..
Tiden försvinner så snabbt. Jag har varit här i två månader nu. Konstigt. Vissa dagar känns det som jag har varit här jätte lännge andra dagar känns det som jag nyss kom. Bara galet.
Men låt oss utvärdera lite:
Jag har kommit in i engelskan och har fått väldigt bra flyt på den. Jag tänker inte längre på att jag pratar engelska. Men jag tänker fortforande på svenska vilket är skönt.
Jag trodde aldrig att jag skulle sakna en hedlig svensk potatis så mycket som jag gör.
Jag fann en vän som lämnade mig eller snarare landet. Tess, jag och Ilka saknar dig! Vår grupp saknar sin kompleterande tredjede.
Jag blivit raggad på ett ex antal gånger av båda kön.
Barnen älskar mig och de säger att de inte vill sparka mig, de säger att de är ledsna över att jag åker hem snart även fast det är 10 månader kvar.
Jag har börjat känna av känslan av att det här är hemma. Sen kommer ju hemma alltid vara hemma, men det känns som jag kommer ha två hem snart. Which I don't mind at all.
Det har regnat.
Jag har blivit föräskad i tre städer, Alameda, Berkely och San Francisco.
Jag har badad med delfiner.
Jag har insett att jag har hamnat i en bra familj när jag hör skräck historier om andra au pairers familjer (och de är en del).
Jag har redan för mycket kläder för att passa i de två resväskor jag hade när jag kom hit.
Jag har skjuit upp att skaffa barn hade ett mål på typ 26, to soon. Att ta hand om barn högst 10 timmar om dagen är jobbigt, skulle inte palla 24 timmar om dagen.
Jag trivs sjukt bra.
Livet rullar på.
Kram
Sandra
Kommentarer
Postat av: Tess
Jag saknar er också skall ni veta! Jättemycket! Önskar att ni inte var så långt ifrån så att jag ändå kunde komma dit varje helg och till starbucksmåndag och även någon annan kväll för lite frozen youghurt!!
Trackback
