Min familj består av fem personer tre barn och en mamma och pappa. De två flickorna är 4 och 6 år och pojken fyller 8 år ca en månad efter jag kommer till dem.

Familjen bor i Alameda karlifonien de klassas som en förort till San Francisco, så jag kommer alltså bo ca 20 min från SF.

De älskar att vara utomhus och åker gärna och campar eller åker ut med sin skiboat, och åker vattenskidor etc. De här var något jag fasnade för när jag läste deras brev. Jag gillar själv att vara ute och campa, men jag älskar verkligen att vara på sjön, jag har spenderat varje sommar sen min barndom i skärgården så vatten ligger mig nära om hjärtat. Men även att de tyckte att det var viktigt att äta middag tillsammans för att få höra om hur varandras dag har varit, var något jag fasnade för. Jag kunde dra många paralleler med hur jag har växt upp, då det känndes verkligen bra med dem.

Något mer som jag fasnade för var förstås barnen, de hade många intressen som liknade mina fotboll, pyssla dansa (minstingen gillar att dansa, det gör jag med inte proffitionellt utan bara galet). När jag pratade med familjen första gången fick jag träffa barnen och mitt hjärta bara smälte, de var hur söta som helst och väldigt pratsamma.

Jag funkade även väldigt bra med föräldrarna de var ärliga och rak på sak (vilket går hem hos mig, jag är precis likadan). Men vi kunde även skratta och ha kul när vi pratade. Jag var väldigt nervös innan jag pratade med dem, men de fick mig att slappna av direkt när vi började prata, även det är väldigt viktigt.

Jag fick alltså en väldigt bra känsla av dem och kände att det skulle funka väldigt bra med den här familjen.

Det jag även gillade var att båda föräldrarna var väldigt involverade i sökandet av au pair de var båda med under våra två skype samtal men även det tredje (då de fråga om jag ville komma till dem). Det kändes riktigt bra. Även faktan att de ringde upp mig och svarade på frågorna jag mailat dem i stället för att svara över mail. Jag är en sådan gillar att ta saker face to face.

Rent allmänt så kändes allt väldigt bra med dem, de kändes eller snarare känns som de kommer funka bra med dem. Jag kommer med största säkerhet trivas.

Det kändes bara rätt. Nu får vi bara vänta och se hur jag trivs i usa. Lite nervösitet har man då, det kommer inte bli lätt att flytta till ett nytt land. Men eftersom jag känner mig trygg med vart jag hamnar så gör de att nervösiteten är låg. Men lite finns det förstås, men den nervösa kännslan dyker bara upp ibland, nästintill aldrig.

Så de var lite om min VF så nu har ni kanske en liten känsla om vart jag kommer att hamna.

Idag är det bara 23 dagar kvar tills jag åker!! Snart är det mindre än 20 dagar! Galet!

Kram

Sandra