Jag sa hejdå timm min mormor idag vilket var så sjukt jobbit! Jag älskar henne så mycket, och det var jobbit att säga hejdå, speciellt med tanken på hur hon mår nu...Hon grät en skvätt vilket gjorde otroligt ont i mitt hjärta. Hon har alltid varit min förebild och det gjor ont att se henne ledsen.

Generellt att säga hejdå till alla släkt och vänner det gör det hela mycket jobbigar. Jag är så otroligt lyckligt lottad i livet. Jag har så underbara människor runt mig, jag kan inte önska mig mer av livet.

Jag känner redan nu att de första veckorna i USA kommer vara kämpiga, så om jag är dålig på att uppdatera bloggen, så vet ni varför.

Jag vet att jag vill åka, jag längtar verkligen till att få träffa min världfamilj! Men att lämna Sverige kommer bli svårare än vad jag trodde. Och jag tror att jag behöver tid för att få allt att sjunka in.

Det är så sjukt att jag åker om två dagar! Jag önskar att jag skulle kunna njuta lite mer, men just nu så behöver jag bara låta de kännslor jag har, få spela ut sig själva.

Det är nog jobbit för alla au pairer när de lämnar sitt hem, vilket jag visste innan. Men det är inte förän idag jag inser hur jobbigt det är. Jag börjar förstå min kompis Sara nu med alla känslor hon hade innan hon flyttade till Spanien. Allt bara snurrar.

Jag vill inte att ni ska missförstå mig, jag vill verkligen åka, det här är min dröm! Men jag flyttar inte till en annan stad i Sverige utan till en annan stad i ett annat land. Jag har alltid vetat att jag ska lämna Sverige efter studenten, jag visste bara inte att tiden skulle gå så snabbt.

Men jag vill så gärna testa på livet i Usa. Måste bara säga på återsende till mitt liv i Sverige. Men om vi ska se det på den possitiva sidan. Jag är faktiskt tillbaka i Sverige om ett år.

Det är galet att min tur snart är här! Jag längtar, men det är lite tungt i hjärtat.

Snart börjar mitt nya liv!

Kram

Sandra