Imorgon åker jag till Rom med skolan, jag känner mig extremt opeppad även fast alla andra verkar tycka det är jätte spännande. Visst det ska bli kul men det känns som om jag aldrig är hemma, vilket är lite mitt eget fel eftersom jag konstant är på resande fot. Jag skulle kunna leva i en resväska om så var fallet.

För fyra veckor sen var jag i Belgien i en vecka det var jätte roligt, helgen efter det var jag i Tyskland. Jag är nästan aldrig hemma. Men Rom kommer säkert bli kul, men jag ska bort samma helg som jag kommer hem, och sen ska jag fira nyår i Belgien. Det känns som om jag konstant är på resande fot.

Men jag kan ändå inte låta bli att uppskatta det, de är inte många i min ålder som får resa så mycket som jag har fått möjligheten till. Men jag har även insett hur mycket jag uppskattar att inte göra någonting bara sitta hemma och ta det lugnt, slappna av. Det gjorde jag inte förut, men nu är att vara hemma ett himmelrike.

Men jag kommer nog komma hem jätte nöjd med resan, med ytligare en nyckelring. Jag köper en nyckelring i varje land jag har varit i som minne, funderar på att köpa vykort också och skriva ner vad som händer under resan och spara, ett vykort till mig själv. Som minnes grej, kul att kolla tillbaka till när man blir äldre.

Jag har hittat en ny hobby, skriva jag brukar skriva ner något poesi liknande om hur jag mår, sen kan jag gå vidare, jätte nice terapi, rekommenderar det (på tal om ingenting).

Ha det bra alla!

Kram